Måndag! Jag har fortfarande semester! Kan inte riktigt förstå. Att gå från nästan sextiotimmarsveckor med jobb och rapportskrivande till att ha all tid i världen är en galen omställning. Det tar verkligen sin lilla stund att komma ner i varv ordentligt. Ironins mamma att jag även blir stressad över att jag inte kan stressa ned? Jag och Calle satt på en liten bar vid stranden häromdagen och drack espresso i väntan på att gänget skulle vakna. När han frågade mig vad klockan var så märkte vi att båda glömt våra mobiler i lägenheten = vi kunde inte se vad klockan var. Det var som att världens lugn kom över oss båda två. Att det faktiskt absolut inte spelade någon roll vad klockan var men att vi inte hade reflekterat över det. Är så onödigt bunden vid tid. Den här veckan ska jag ha klock-rehab.